Recension: Eldslandet - Pascal Engman
Titel: Eldslandet
Författare: Pascal Engman
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 517
En exklusiv klockbutik i Stockholm rånas, men inga armbandsur försvinner - istället stjäls kundlistan.
En tid senare kidnappas framgångsrika finansmän medan deras familjer pressas på pengar för att få dem fria.
I Sydamerika pågår omfattande organhandel. Man tvingas söka sig till Sverige för att hitta kroppar till verksamheten, som bedrivs i en av de mäktiga nazistkolonierna i södra Chile.
Polisinspektör Vanessa Frank inser att det finns ett samband mellan händelserna. Hon är avstängd från sitt arbete men går ändå in i ett flerfrontskrig mot den internationellt organiserade brottsligheten, som visar sig ha förgreningar in i den svenska poliskåren.
Eldslandet är en dramatisk och brutal spänningsroman och den första med Vanessa Frank i huvudrollen.
I början känner jag att det är liksom inget bullshit, det är en story rakt på sak. Inga onödiga detaljer. Jag har svårt att hålla fokus ett tag och reflekterar över att böcker innehållande mycket grov kriminalitet inte brukar intressera mig, men karaktärernas kvalitet håller mig ändå kvar. Det är så grovt våld och skickligt beskrivna scener att jag önskar det vore en film istället för text, så att jag hade kunnat blunda och slippa se scenen målas upp framför mig. Jag mår illa och ryser i hela kroppen vissa gånger. Pascal, du är sjuk! Hahaha. Det tog ett tag för mig att riktigt fastna i boken men under andra halvan blev det plötsligt omöjligt att lägga ifrån sig. Slutet var helt fasansfullt bra! Jag är i CHOCK. Wow. Bra bok.
