MENY
Titel: Pepparkakshuset
Författare: Carin Gerhardsen
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 324
En måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta på tunnelbanan. Han undrar om det syns utanpå att han är lycklig. Om det stör? Tåget bromsar in och han kliver av. För upptagen med sina tankar för att se den dystra figur som följer efter honom.
På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.
Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen är första delen i Hammarbyserien, en ny deckarserie med täta, gastkramande intriger och överraskande vändningar. När boken är slut önskar läsaren bara att berättelsen ska fortsätta. Och det gör den.
Nejmen snälla, vad var det jag precis läste? Vilken käftsmäll. Att det här är en debut också, förstår jag inte. Det kändes direkt som om mitt hjärta låg i boken, berättelsen var så närvarande. Med ganska få sidor och få ord får Gerhardsen med så mycket, det ryms så mycket känslor, så nyanserade beskrivningar av både miljö, karaktärer och känslor. Det förbryllar mig. Det är otroligt samhällsaktuellt, även idag. Jag är fascinerad över hur verkliga scenerna blir framför mig, jag kan se och känna hela känslan i rummet där karaktären är. Framförallt tänker jag på scenen hemma hos Conny Sjöberg med sin familj som lagar mat tillsammans, jag ser det som i en film. Skratten, gemenskapen, rösterna som försöker överrösta varandra och den uppsluppna stämningen. Den här boken är brutal, morden är brutala. Spänningen likaså. Jag älskar dessutom den grupp av människor som bildar utredningsteamet, poliserna. Det är ett otroligt härligt och skickligt gäng, och det blir personligt. Jag kommer njuta av att fortsätta följa de genom hela serien. Det som var extra kul för mig är att jag bor i Katrineholm där en stor del av berättelsen utspelas, och jag är dessutom brevbärare i staden så när gator och miljöer beskrivs här så vet jag exakt var vi är och hur det ser ut. Och jag kan säga såhär - jag läste ut boken på två dagar. Ni vet när man pausar i läsningen av en bok, ställer sig upp och inser att "jäklar, vad hungrig jag är..." SÅ spännande var det! Allt annat glömdes bort. Jag är lyckligt lottad just nu som har hela serien framför mig. Det känns som att jag ska ut och åka berg- och dalbana. Jag är redo!
0