MENY
Vintereld är minst lika bra som de tidigare böckerna i årstidskvartetten, Sommardöden och Höstdåd. Nejmen alltså, Anders de la Motte gör mig aldrig besviken! Det är så bra så det finns inte. Det är just det här med miljöbeskrivningarna som många pratar om i hans böcker, de är så fruktansvärt bra. Jag får verkligen fram en så tydlig bild i huvudet av hur allt ser ut. Ibland i böcker kan bilden av den fiktiva världen som jag tänker mig medans jag läser ändras allt eftersom historien byggs upp, som bilden av hur området eller staden ser ut till exempel. Men så blir det inte här för mig, han beskriver så bra från början med allting att det stämmer rakt igenom - och det säger mycket! Samma gäller personbeskrivningar. Så otroligt intressanta och välskrivna karaktärer. Och sen har vi storyn i Vintereld, den är spännande, oväntad, nagelbitande, intressant. Och sa jag oväntad? Här går det minsann inte att gissa i förväg vad som väntar, jag får en chock gång på gång i slutet. Och varenda lös tråd i historien knyts ihop så jäkla snyggt! Jag vill lägga till också att efter ETT enda litet kort kapitel så var jag FAST. Den är så bra, så bra, så bra, så bra. Succé!
Titel: Vintereld
Författare: Anders de la Motte
Förlag: Månpocket och Forum förlag
Lucianatten 1987 brinner en dansbana i en skånsk stugby ner till grunden. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.
Trettio år senare ärver Laura Aulin den nedgångna stugbyn av sin faster. För första gången sedan branden återvänder hon nu till trakten. Hon hoppas att fasterns begravning ska bli ett tillfälle att läka såren och återknyta banden med de gamla vännerna.
Men hennes närvaro rör upp både bitterhet och ilska, och när nya bränder anläggs blir stämningen fientlig. Samtidigt börjar Laura ana att fastern kommit något på spåren före sin död, och hon tvingas ifrågasätta allt hon minns om den tragiska lucianatten. Om vinterelden som gav ärr som aldrig bleknat.
0