Recension: Höstdåd - Anders de la Motte
Titel: Höstdåd
Författare: Anders de la Motte
Förlag: Bokförlaget Forum & Älska Pocket
I augusti 1990 tältar fem barndomsvänner vid ett nedlagt stenbrott på en skånsk ås. De har nyss tagit studenten, snart väntar det riktiga livet. Men när morgonen gryr och höstens första regn faller ligger en av vännerna död i det mörka vattnet.
Tjugosju år senare verkar trakten ha hämtat sig från händelsen, men under ytan sjuder fortfarande misstron. När mordutredaren Anna Vesper flyttar till Nedanås sätts saker och ting i rörelse. Ett nytt makabert dödsfall som verkar ha koppling till händelsen i stenbrottet inträffar och snart är både Anna och hennes tonårsdotter indragna i den gamla konflikten.
Samtidigt som Anna desperat försöker slå vakt om sina egna hemligheter vill allt starkare krafter hindra henne från att gräva i det förflutna. Till sist har hon inget val. Hon måste öppna fallet från 1990, hösten få vill prata om men ingen kan glömma.
Den var så så så så spännande! Än en gång är jag knockad av hur väl de la Motte får ihop en riktigt bra deckare, med ett lugnt men spännande tempo, riktigt välbeskrivna karaktärer och en upplösning utan dess like måste jag säga! Det var inte vad jag hade förväntat mig - alls. I slutet sitter jag som på nålar och blir chockad gång på gång. Dessutom med tårar i ögonen. Jag kunde inte sluta läsa och jag kom på mig själv några gånger när jag var som mest inne i historien att vara chockad över hur tydliga bilder jag hade i huvudet av hur allt och alla såg ut, när jag följde händelserna som knöt ihop historien. Ni vet när man är så inne i en bok att man totalt glömmer omvärlden? Så var det att läsa Höstdåd. Underbart!
