MENY
Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida.
Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med.
Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa?
Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.
Såna vändningar! Sarenbrant blir bara bättre och bättre. När jag har läst andras recensioner om den här boken har några tyckt att det känns som en "mellanbok" och att det inte händer så mycket, men oj vad kul att se hur olika man kan tycka! Jag älskar språket som Sarenbrant använder, fnissar här och där av karaktärernas repliker och tycker att det är mysigt att det blir lite mer privat och jag får lära känna både Emma och hennes familj mycket närmare. Dessutom gillar jag Emma, tycker om karaktärer som henne som är kloka och starka kvinnor. Det är spännande att följa hela utvecklingen i boken och att det inte är en typisk "mord och sen lösning-bok" utan att den ter sig lite annorlunda och det börjar sakta men säkert krypa fram om Emmas olycka verkligen var en olycka... När jag läst ungefär halva boken hamnar jag nästan i chock och får tårar i ögonen, sen är den andra halvan helt full av spännande vändningar, chockartade upptäckter och ett rafflande slut.
En smidig övergång till nästa bok "Tiggaren" också, väntar med spänning...
Jag ger än en gång Sarenbrant högsta betyg!
5 av 5
0