Institutet - Stephen King
Titel: Institutet
Författare: Stephen King
Utgivning: Albert Bonniers förlag
Antal sidor: 661
INGEN LÄMNAR INSTITUTET
Luke Ellis har alltid vetat att han är speciell. Det är inte bara hans extrema begåvning och att han som tolvåring redan blivit antagen till två av de finaste universiteten i USA. Det är också den märkliga påverkan han har på sin omgivning varje gång han blir riktigt upprörd. Ett glas som spricker i tusen bitar utan att någon rört det. En tallrik som faller ner och krossas mot golvet. Små händelser, men svåra att vifta bort.
Det Luke inte vet är att någon haft ögonen på honom och hans svårförklarliga talang länge. En natt blir han kidnappad och flygs till en plats belägen djupt inne i skogarna i Maine: Institutet.
Jag kan inte förstå att jag läst denhär bamsingen på över 600 sidor, haha, det är min första tegelsten. Och dessutom min första King! Men den var bra, jag gillar den. Däremot hamnar den inte på toppbetyg som jag först trodde att den skulle. Redan i början fastnade jag direkt, det ska jag erkänna. Det var två väldigt intressanta karaktärer, Tim och Luke. Men när det började handla mer om Luke kom jag på mig själv med att sakna Tim. Tycker nog att han ändå var mycket roligare att följa. Även om allt handlar om Luke och hur han hamnar på Institutet. Jag tror det är grejen att få följa en barnkaraktär som inte riktigt är min cup of tea.
Trots det så kände jag där när det drog igång ordentligt på Institutet att det här är en fantastisk bok och jag längtade verkligen hela tiden efter att få fortsätta läsa. Jag tycker dock inte att det var ens ett uns av någon sorts krypande eller läskig stämning någonstans i boken, och det säger jag eftersom jag är en skräckfantast. Visst, den är sjuk och intressant på många sätt. Men skrämmande? Nja.
Det som drar ner betyget är slutet, för att stämningen byggdes upp hela tiden och det började verkligen hända saker. Och så kom vi till ett crescendo - och sen bara fortsatte berättelsen att puttra på... Visst, det behövdes en upplösning och ett avslut efter det. Fortfarande många frågor, men min åsikt är att den sista avslutande händelsen inte var så stor och chockerande som jag hade förväntat mig. Den första stora händelsen tog lite överhand. Så när allt väl hade hänt kände jag tomhet, jaha var det här allt? Och sen en alldeles för lång och utdragen "3 månader senare-sekvens". Där ville jag bara lägga av och strunta i slutet. Det gjorde jag inte, men ändå.
Trots allt så tycker jag ändå att man ska läsa boken! Den var verkligen bra i det stora hela. Kommer definitivt läsa mer av Stephen King.
