Karolina Jonsson

Recension: Månfolkets land - Caroline Hurtig
Titel: Månfolkets land
Författare: Caroline Hurtig
Förlag: Apart förlag (Nuvarande Seraf förlag)
Antal sidor: 424
 

Kärlek, spänning och magi i en värld där ödet styr över alla själar.
 
Vilda och Vilja kämpar med att leva upp till sina roller, det är inte alltid lätt att ha en mor som är gudinna. Eller en far som är överbeskyddande. Men trots alla ögon de har på sig smyger sig andra krafter närmre, de dras till tvillingarna och vill vara i deras närhet. Lockelsen är stor och Vilda och Vilja hamnar mitt i en storm av begär, vänskap, hat, avundsjuka och kärlek. De tvingas växa upp och kämpa för att finna sig själva. Finna sina egna styrkor när de ställs inför oanade utmaningar. Hur stora är deras krafter? Och varför var deras liv så viktiga att ödet riskerade andras för att de skulle födas?
 
Äntligen har jag läst ut denna! Såg nu att det tagit mig hela november, herregud. Men inte på grund av boken, jag har verkligen velat läsa hela tiden! Utan för att jag jobbat så mycket att jag varken haft tid eller ork. Jag har verkligen älskat varje stund av boken, den är helt fantastisk. Caroline Hurtig klättrar snabbt uppför bland mina favoritförfattare. Månfolkets land är den andra boken ur Själarnas öden och jag gillar denna lika mycket som jag gillade den första. Inte besviken någonstans! Den har allt denhär historien, och framförallt är Caroline sjukt duktig på att beskriva känslor och alla djupa känslor som karaktärerna känner i boken. Det får mig att känna med de lika starkt som om det skulle vara mina egna känslor på riktigt. Världen som hon har byggt upp och alla väsen som lever i den är så spännande att följa och det är något unikt som jag inte läst om förut, dessutom är alla detaljer så noga genomtänkt att det är så trovärdigt att jag får känslan av att det faktiskt skulle kunna vara så i verkligheten. Jag har redan den tredje boken hemma så lyckligtvis behöver jag inte vänta länge på att läsa fortsättningen, vilket blir väldigt spännande! 
 
5 av 5
 
Recension: Gruvdamen - Daniel Svanberg
Titel: Gruvdamen
Författare: Daniel Svanberg
Förlag: Hoi förlag
Antal sidor: 318
 
När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.
När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.
Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka...
 

Ganska direkt när jag började läsa var det intressant och spännande, jag gillar gamla skrönor, spöken och andar så jag ville gärna gräva mig djupare in i den här boken. Språket är perfekt tycker jag, inte för enkelt utan alldeles lagom sådär lättläst. Det händer många småsaker också, eller det sker många frågeställningar hos mig medans jag läser. Flera saker jag hela tiden undrar över hur det kommer att utspela sig eller vad saker och ting betyder, vilket gör att jag som läsare hela tiden dras vidare framåt i berättelsen. Det jag hade förväntat mig var en bok om Gruvdamen och att det skulle ske mystiska händelser, men den här historien har mycket mer än så. Det är många känslor hit och dit hela tiden. Händelser som får läsaren att komma in mer på djupet i hela historien och karaktärerna. Det gör att boken får ett helt annat djup än vad jag väntat mig, men det är det underbara i det hela! Att jag faktiskt blev positivt överraskad och fann att jag tycker boken är riktigt, riktigt bra! Jag ger den dock inte fullpott, det är någonting med slutet som både gör mig tillfredsställd, men ändå inte. Jag gillar när det avslutas "på topp". Jag vet inte. Tror slutet var lite för långdraget för mig, men det är endast en smaksak. Det kan även uppfattas olika. Men som sagt, jag gillar den verkligen! Och den tog mig ur min lässvacka, kändes så gott att läsa en skräckis under halloween. Jag är mer än nöjd! Och har fått mersmak för Svanbergs böcker. Tycker att alla borde läsa Gruvdamen.
 
4 av 5
 
HELA KAKAN - KARIN HERMANSSON
Jag tänker inte ens göra en recension på denhär boken, det är inte en bok som man ger ett betyg. (Den skulle ändå få 5++++++) Men jag tänker dela med mig av texten jag skrev när jag läst ut den, som jag la ut på instagram och facebook.
 
Okej. Hur börjar jag ens för att förklara hur jävla bra denna var? Och hur viktig den är att läsa för inte bara tjejer utan - ALLA. Troligen det bästa och viktigaste jag läst någonsin. Allt det som jag alltid funderat på, och som mina tankar ofta kretsar omkring men som jag inte vet hur jag ska förklara i ord. Det förklarar Kakan helt klockrent i denhär boken!
Som till exempel mitt favoritkapitel, det kapitlet som jag mest kände igen mig i. Om att vi föds till det kön samhället ser oss som och som vi redan från födseln lär oss om hur vi ska vara, hur vi ska bete oss och vad som ingår i den könsrollen. Kakan skriver: "Precis som andra flickor har jag fått lära mig att identifiera mig med rosa och gullighet, med mjuka lekar, känslomässiga strategier och allt det som flickighet representerar. Det du lärt dig att vara och den kvinna du kommer att bli, har en estetisk gradering som inte har samma status som en mans estetik och det som omger honom. Det är inte ett bra sätt att börja ett liv på, att en inte är speciellt mycket värd. Och det straffar oss kvinnor på olika, grymma sätt hela tröttsamma livet ut."
Jag har funderat på det där, den där kampen om att leva upp till sitt kön. Varför då tänker jag? Varför kan jag inte bara få vara en människa, en person? Visst, nu identifierar ju jag mig som tjej. Men det betyder inte att jag måste ha en massa förväntningar på mig om hur jag "måste" eller "borde" vara bara för att jag är tjej. Jag är inte mitt kön. Jag är jag! Jag är HEN. Och jag tänker vara hur fan jag vill.
Det finns många, många fler saker att ta upp och prata om från Kakans bok (som t.ex. sexismen, fatshaming, ADHD & feminismen), men det kan vi ta när ni läst den.
Eftersom det här är en bok jag gärna vill ha kvar, så lånar jag endast ut den. Men jag tänkte att den kan skickas runt bland mina vänner, så, vilka vill läsa?! Och tips till alla: KÖP DEN! Läs den! Förstå vilken vidrig värld vi lever i och lär dig hur vi kan göra för att förändra den.
Och till @rnbhermansson - TACK! För att du skrivit boken 🙏🏻🌟 du är en stjärna!