Karolina Jonsson

Mina känslor för den här boken är en endaste stor tacksamhet. För att dessa människor gått före och visat vägen, lidit och KÄMPAT för att vi ska få leva så öppet som vi ändå kan göra idag. Jag är tacksam för att jag får lära mig historien, hur den började. Och jag är tacksam för att Jonas skriver den, lyfter fram den, så att vi kan förstå var och hur kampen började. Med vem och vilka. Nu förstår jag vikten av prideparader och jag längtar om möjligt ännu mer till nästa gång jag får gå. Då ska jag gå stoltare än vad jag någonsin varit och tänka på Pontus, Herman, Ronny och Vanja med flera som inte fick visa sin kärlek lika öppet. Som inte kunde. Denna historia är så viktig! Och den är bra. Jonas är briljant, som vanligt. Med sitt vackra språk och härliga uttryck. Jag som tidigare läst Torka aldrig tårar utan handskar känner igen någon fras här och där som påminner om de böckerna, och jag älskar det. Jag är positivt inställd till hur boken är skriven, nämligen att första delen är en historia om Pontus Wikner och kärlek under sent 1800-tal och i den andra halvan får vi ta del av hur kampen började för homosexuellas frihet under 1900-talet och det var där och då den första demonstrationen blev till. I Örebro dessutom, där jag har bott. Himla mäktigt! Mina tårar rann.