MENY
Titel: Vi har alltid bott på slottet
Författare: Shirley Jackson
Förlag: Modernista
Antal sidor: 176
En gång var de sju i familjen Blackwood. Men en dödlig dos arsenik fann vägen till familjens sockerskål. Den enda som undvek sockret till bären var äldsta systern Constance. Hon misstänktes för mord på sina föräldrar, sin bror och sin faster, men frikändes. Sedan dess lämnar hon aldrig slottet, sätter inte foten utanför dess trädgårdar.
Farbrodern Julian åt av giftet men överlevde. Numera rullstolsbunden skriver han maniskt på sina memoarer. Merricat, Constances lillasyster, kom inte till bords alls den där kvällen för sex år sedan, eftersom hon skickats till sängs utan mat som straff för olydnad. Det är hon, Merricat, nu arton som berättar historien. Och hon gör allt för att skydda sin storasyster, om hon så ska tvingas använda häxkrafter. En dag besöker deras kusin Charles slottet. Omedelbart hotas dess sköra, mörka hemligheter.
De lever ett så stillsamt och lyckligt liv, karaktärerna är älskvärda och historien är vacker. Det är en bok jag verkligen njöt av, språket framförallt och det enkla men ändå sköra i deras liv. När kusin Charles dyker upp tycker jag snabbt illa om honom, en fullständigt oförskämd och egoistisk person. Boken är läsvärd, det är en fin, sorglig, hemsk och beundransvärd historia, men innehåller den skräck? Nja, det skulle jag knappast säga. Att den kallas för en av de största skräckromanerna genom tiderna, det är lite att ta i minst sagt. Däremot en magnifik roman - absolut.
0