Recension: Längta - Sylvia Day
Titel: Längta
Författare: Sylvia Day
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 248
Någon försöker skrämma den intelligenta arvtagerskan Eliza till äktenskap, men hon har inga planer på att låta sig skrämmas. Istället hyr hon en man som ska infiltrera friarna.
Men att ha vissa män i sin närhet kan vara än farligare. Privatdetektiven Jasper Bond är Elizas raka motsats. När han inte kan motstå hennes självständiga skönhet ser han det som sitt uppdrag att övertyga Eliza om att det finns något som kallas äkta kärlek.
Längta är en sensuell thriller om ett explosivt möte mellan en jagad kvinna och en man som vill lära henne älska. Det är ett lidelsefullt mysterium som kommer att hålla läsaren på helspänn från första till sista sidan.
I början hade jag definitivt lite svårt för det gammaldagsa, att det utspelar sig 1818. Jag är inte så väldigt förtjust i varken den miljön eller det sättet att leva bland societeterna som Eliza nu gör i den här boken. Lite som i Bridgerton, att gå på fina tillställningar och behöva välja en man bland friare för att gifta sig. Men jag gillar när vi en bit in i boken kommer till de erotiska scenerna som är minst sagt väldigt, väldigt heta. Så du som också gillar att läsa sånt, kommer gilla detta. Det är allt väldigt respektfullt, vackert och mycket värmande känslor. Båda huvudkaraktärerna gillar jag skarpt, de har båda liknande värderingar som mig och är väldigt skarpa och intellektuella. De är båda väldigt moderna för sin tid, när det gäller åsikter om vad som är viktigt och att inte låta sig luras av andra. Och att inte spela någon roll att försöka vara någon annan än den man är, det är uppfriskande. Under bokens gång visar det sig vara lite av ett kriminalfall skulle jag nästan säga, och det pågår ett sorts detektivarbete. En väldigt varm, spännande, förförisk och lättsam bok. Jag uppskattade den, men tyvärr inte tillräckligt för att vilja läsa fler av Sylvia Day.
