Recension: Våroffer - Anders de la Motte
Titel: Våroffer
Författare: Anders de la Motte
Förlag: Forum förlag
Antal sidor: 405
Valborgsnatten 1986 dödas en sextonårig flicka under ritualliknande former intill ett slott i nordvästra Skåne. Hennes styvbror döms för dådet, och kort därefter försvinner resten av familjen spårlöst.
Våren 2019 flyttar läkaren Thea Lind in på slottet. Efter att ha gjort ett märkligt fynd i en uråldrig ek börjar hon gräva i fallet med den döda flickan. I takt med att hon upptäcker likheter mellan flickans uppväxt och sitt eget förflutna, blir hon alltmer övertygad om att sanningen om den gamla tragedin aldrig kommit fram. Och att våren 1986 har krävt fler offer.
Våroffer är den sista fristående delen i Anders de la Mottes hyllade årstidskvartett. De tidigare delarna har alla nominerats till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman.
I början var jag lite tveksam, det ska jag inte sticka under stolen med. Jag har fortfarande en längtan tillbaka till både Höstdåd och Vintereld och tänkte att nja, den här historien kommer nog inte att leva upp till det riktigt. Men ack, nu har även den här boken bosatt sig i mitt hjärta. Främst av allt vill jag vara vän med Hubert, han var så sympatisk, introvert och rolig. Och herregud så spännande det var! Som vanligt med andra ord. Det gäller att planera in tid för åtminstone de sista 100 sidorna för hujedamej det går inte att slita sig. Åh och allt vävs ihop så jäkla snyggt också, inte en enda tråd blir lämnad kvar. Ren njutning, lite tårar i slutet. Och jag har sett att Anders kommer ut med ny bok här i höst, TROR du jag längtar?!
