Recension: Sakernas tillstånd - Sandra Lillebø
Titel: Sakernas tillstånd
Författare: Sandra Lillebø
Förlag: Weyler förlag
Antal sidor: 169
Till det yttre lever hon ett ganska vanligt liv, med man och barn i en norsk stad. Men när som helst kan hennes mamma ringa, vanligtvis mitt i natten, för att berätta om de dolda makter som är ute efter henne. Dotter trycker bort samtalet. De har inte talat på ett år.
Sakernas tillstånd är en roman om ett sårigt förhållande mellan en mor och en dotter. Det handlar om att växa upp i skuggan av en sjuk förälder och rädslan att själv slukas av mörkret, men lika mycket om hur man med språkets hjälp kan skriva sig fri.
Min läsupplevelse blev tung, träffande, igenkännande men också insiktsfull och komplicerad. Och jag ska förklara varför, utan att bli mer privat än vad jag önskar. Den här boken var en högst personlig upplevelse för mig och den gav mig exakt det jag hade hoppats på och förväntat mig. Jag har också, likt dottern, en komplicerad relation till personen som födde mig. Vi har inte riktigt samma historia, men ändå finns likheter. Och när jag hörde talas om den här boken var det som att en dörr öppnades för mig. Där jag kunde gå in och fortsätta undersöka relationen och mina känslor runt omkring. Jag har också alltid velat, eller snarare känt, att jag en dag måste skriva om det. Inte borde, inte vill, utan måste. För att överleva. Genom att läsa den här boken var det också som att poletten föll ner, att det är såhär jag också kan skriva, eller liknande. Inte kronologiskt, utan små utslitna stycken ur livet. Det är det enda sättet. Med det sagt, det är en otroligt drabbande roman, som jag tror kan träffa de som behöver det. Likt mig. Jag upplever det som öppet, rått, ärligt och samtidigt rörande underbart. Läs den.
