Recension: Reningseld - Jessica Lincke
Titel: Reningseld
Författare: Jessica Lincke
Förlag: Whip Media
Antal sidor: 411
Mileja Immonen har genom okonventionell terapi medicinerat sig in i ett känslobefriat liv. Dagarna fylls av bakteriefobiska rutiner och hon undviker all form av närhet. Alla människor bär på hemligheter, men Milejas riskerar att avslöjas när hennes psykiatrikers son försvinner och hon hamnar i polisens rampljus.
Kamilla beskriver sig själv som intensiv på det groteska sättet. Som tioåring avslutade hon sin mammas liv. Rättspsykiatrisk vård och en konstant närvarande skötare blev påföljderna och som vuxen har Kamilla utvecklat manipulativa metoder för att få kontroll över sitt liv och sin fästman.
När blir någonting oförlåtligt? Hur kan olika människors trauman bindas samman till ett helvete? Och hur renar man sitt samvete?
Jag instämmer i hyllningskören. Det här är bra, det här är riktigt bra! Jag älskar psykologi och varenda del av boken är så förbannat intressant. Många trådar att hålla reda på men ändå blir jag inte förvirrad. Det är korta kapitel, olika perspektiv, unika karaktärer och en helvetiskt spännande berättelse. Det märks att Jessica är insatt i ämnet, det smygs in så mycket information och förklaringar om det mänskliga psyket, samhället, vården och mycket annat så att jag lär mig samtidigt. Och det är så snyggt gjort! Det känns aktuellt och viktigt. Jag hade knappt koll på ansiktsblindhet som exempel! Att läsa den här boken är som att sitta på nålar och tro att man ska kunna stirra sig blind på texten i ett försök att förstå vad som komma skall. Men det går inte, sitt snällt i båten och följ med på ett hejdundrandes mörkt, psykiskt påfrestande, brutalt och spänningsfyllt äventyr! Med en skräckblandad förtjusning såklart.
