MENY
Titel: Pojken som slutade gråta
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Forum förlag
Antal sidor: 341
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ned, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en 43-årig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden.
Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Den lilla värmländska staden lever i skräck och Hagforspolisen kämpar mot klockan.
Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabelt.
Pojken som slutade gråta är den andra boken jag läser av Schulman och nu vet jag att när jag tar upp en bok av henne kan jag vara säker på att få läsa en bra deckare. Det är ett lagom högt tempo och det som Ninni framförallt är riktigt duktig på är att beskriva de små detaljerna i människors beteende och i vår vardag, vilket gör historien väldigt trovärd och nära till verkligheten. Det är en bra blandning av karaktärer och när boken handlar om husbränder blir jag väldigt nära till känslorna, för vem är inte rädd för att hemmet ska börja brinna? Och att en ska brinna inne? Det är en hemsk tanke, och en hemsk verklighet för de som har varit med om det. När jag närmade mig slutet av boken funderade jag först över om det där rafflande slutet verkligen skulle komma - men jodå, visst gjorde det! Och där med råge.
4 av 5
2