Karolina Jonsson

Det är en orolig tid.
Fredagen den trettonde november 2015 exploderar det i Paris och genom Europa rör sig enorma flyktingströmmar norrut. Ryktet: en terrorist har tagit sig in i Sverige för att genomföra ett attentat i landet. Är det sant? Ingen vet.
Samtidigt mottar Leo Junker ett brev. Det rör det fem år gamla, ännu olösta mordet på Angelica Reyes.
Vid det laget har John Grimberg, en gång Leos bäste vän, varit spårlöst försvunnen i över ett år. I terrorns skugga jagar Leo snart en helt annan, kanske ännu farligare sanning som ställer dem båda inför en sista prövning.

Jag måste faktiskt säga att, den här boken har allt. Allt som jag vill ha i en riktigt bra kriminalroman. Nu när jag har läst igenom hela serien om Leo Junker på kort tid och lärt mig känna igen sättet Christoffer skriver på, är det lättare att njuta mer under läsningen. Språket är vackert målande och poetiskt, känslorna ligger nära till hands hela tiden och här och där dyker det upp humoristiska scener eller fraser som jag skrattar högt åt, eller fnissar för mig själv. Det är dessutom fascinerande hur briljant alla bitar av historien läggs ut, bit efter bit, för att få dig att sakta men säkert lägga pusslet som ska leda till den avslutande scenen. Fantastiskt! Leo är en karaktär som jag verkligen gillar och det har varit fantastiskt roligt att få följa honom genom alla fyra böcker, därför var det med vemod i hjärtat jag läste de sista sidorna i Den tunna blå linjen. 

Den fjärde och avslutande delen var än mer känslosam och därför tycker jag verkligen att Christoffer avslutar serien om Leo Junker med flaggan i topp - den hade inte kunnat skrivits bättre!

5 av 5