Karolina Jonsson

Det här är inte en bok som jag på något sätt kan ge ett betyg, förutom om hur den är skriven, och det är väldigt välformulerat. Den skildrar dödandet av judarna på ett närgånget och brutalt sätt. Vissa stunder rinner det tårar nedför mina kinder och vissa stunder kopplar jag bort medan jag läser, troligen med tanke på att det blir för mycket att ta in bitvis, och samtidigt försöka förstå. Jag tycker Artur tar upp viktiga bitar av förintelsen och vi får även läsa vittnesmål från många, som gör orden till verklighet i historien. Med det sagt vill jag bara kopiera några stycken som jag tycker är värda att upprepas, och som dessutom visar på vad allt handlar om:

 

"Vidare måste vi inse att förintelsen inte är omöjlig att förstå. Vår kunskap om förintelsens mekanismer saknar inga avgörande länkar. Psykologer, sociologer och historiker har forskat kring förintelsen och alla har de beskrivit, analyserat och erbjudit förklaringar till varför och hur detta folkmord genomfördes. Insikten att förintelsen inte var något mysterium utan en tragedi som kan förklaras är eftersträvansvärd, annars kan vi aldrig omvandla kunskapen till lärdomar som är användbara i nuet och inför framtiden."

 

"När judarna leddes in i kamrarna var ljuset på och allting gick smidigt. Men när ljuset släcktes hördes skrik inifrån kamrarna. Allteftersom blev det tyst. När tystnaden helt infunnit sig i kamrarna öppnades ytterdörrarna. Liken togs ut, kontrollerades efter guldtänder och efter det lades de ner i lager efter lager i en grop."

 

"Den första omgången utgjorde ungefär 100-120 man i gropen. Efter den första avrättningen måste så den andra omgången judar lägga sig på de döda kropparna, så att huvudet kom att ligga på de undre likens fötter. I en grop kastades fem till sex lager på varandra, och antalet judar i en grop uppgick till omkring 400 till 500 personer. Avrättningarna genomfördes med automatgevär, karbiner, k-pistar, helt efter gottfinnande."

 

"Från ögonblicket när högarna av kroppar antändes började i Majdanek nya dagar med plågor. Tjocka virvlar av vit rök som bar med sig en fruktansvärd stank från de brända kropparna omslöt intensivt varenda fält. Den outhärdliga stanken täppte till andningen i bröstet, hos flera fångar framkallade den illamående och varje bit mat som rörde läpparna luktade lik."

 

"De som överlevt skulle sakta återhämta sig fysiskt, men de psykiska ärren skulle finnas kvar för alltid. Och snart finns det ingen kvar av dem som kan berätta om sina upplevelser. Det ligger på oss att minnas och aldrig slå oss till ro. För de som mördades var precis som du och jag, människor med namn, familjer och drömmar."