Karolina Jonsson

Jag hinner inte längre än 50-60 sidor innan jag vill läsa oavbrutet. Det är inte alltid jag läser böcker som är så spännande och drivande att jag glömmer bort att titta vilken sida jag är på, men det gör jag i Den fallande detektiven. Inser ganska snabbt att jag tycker uppföljaren är snäppet bättre då det händer lite mer som får berättelsen att drivas framåt hela tiden. Dessutom är det kul att få lära känna Leo lite bättre. Varenda händelse är totalt oförutsägbar, vilket gör att boken näst intill är omöjlig att släppa. En del ord och sammanhang som jag inte hört förut skulle jag kanske vanligtvis ha svårt att veta vad de betyder, men Carlsson är så otroligt skicklig på att förklara med enkla ord. Det gör att jag snabbt och enkelt förstår, kan lära mig, och det gör läsningen roligare. När det vissa kapitel handlar om andra karaktärer än huvudkaraktären kommer jag på mig själv med att bli smått uttråkad - men bara för att jag lärt mig tycka om Leo och det är så roligt att läsa hans tankar och hans förehavanden. Innehållet och händelserna är fullkomligt högaktuella för vår tid just nu och det gör berättelsen än mer intressant. När trådarna väl ska knytas samman mot slutet naglas jag fast av spänningen och sträckläser de 100 sista sidorna.