Karolina Jonsson

Recension: Du, bara - Anna Ahlund
Titel: Du, bara
Författare: Anna Ahlund
Förlag: Rabén&Sjögren
Antal sidor: 341
 
"Frank, det här är min lillebror John."
Han tittar upp och ser på mig.
Jag håller andan.
Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.
"Hej John".
 
Syrendoften ligger som ett täcke över Uppsala och asfalten är varm. John är sexton och ska börja gymnasiet efter sommaren. Föräldrarna har dragit till landet och John och hans storasyster Caroline får klara sig själva i lägenheten där luften står still. Då dyker Frank upp och vänder upp och ner på hela Johns värld. Dessvärre är Frank redan tingad av Caroline. Och hon är van att få som hon vill.

Alltså...Var börjar man ens efter en sånhär bok? Jag känner att jag måste berätta om hela min dag för att få med hela min upplevelse av denna bok. För jag tror att vädret och min omgivning gjorde att min upplevelse av boken blev så ultimat den bara kunde bli. 
Jag har ända sen den här boken kom ut suktat efter den och verkligen längtat efter att jag också ska få läsa den, jag har bara haft en känsla av att jag skulle älska den. Så jag åt min frukost hemma, åkte in till centrum och köpte boken på Akademibokhandeln. Tog första bästa café, köpte mig en latte och satte mig ner och började läsa. Jag läste ungefär en tredjedel av boken innan jag gick till bussen, fortsatte läsa på en bänk där tills bussen kom - läste på bussen - och slängde mig på soffan så fort jag kom hem och fortsatte läsa. Den var absolut helt omöjlig att lägga ifrån sig, men när jag hade ungefär 100 sidor kvar fick jag göra paus - slängde ihop en bananpannkaka, och åt medan jag fortsatte läsa.
Jag ska tillägga att jag hade balkongdörren öppen för att höra regnet smattra utanför, det bara kändes som det tillhörde läsupplevelsen helt enkelt.
När jag hade ungefär 50 sidor kvar blev jag så nyfiken på vem den här Nick Drake är som dem pratar om och lyssnar på i boken, har själv aldrig hört talas om artisten. Så jag satte på min spotify och läste dem sista sidorna med Nick Drakes musik på i bakgrunden.
Så - nu till vad jag tyckte om själva boken.
En känslostorm är bara förnamnet av min läsupplevelse. Jag log för mig själv, fnittrade, grinade, hade ont i hjärtat om och om igen genom hela boken. Karaktärerna är helt klockrena, jag kände med John genom alla hans känslor och jag tänkte mig alla scener i boken som om jag såg en film i huvudet. Hela berättelsen och alla detaljer är så sjukt noga genomtänkta och varje detalj flätas samman så fint med historien. En riktigt fin och romantisk film. Där romantiken är magisk. Om boken vore en film skulle det vara en av dem finaste filmerna jag någonsin sett. Nu snackar jag i klass med Jonas Gardells film "Torka aldrig tårar utan handskar". Kändes som lite samma stuk i känslorna och det är ett otroligt bra betyg kommande från mig med tanke på att jag har en tatuering som är inspirerad av den filmen/böckerna och min förebild Jonas. Berör mig djupt!
Jag kan inte säga så mycket mer än att du borde läsa boken om du inte redan har gjort det - den är magi, magi och återigen magi! Jag känner mig som att jag har gått i ett töcken hela dagen, glömt bort mitt egna liv och bara funnits i bokens berättelse och värld. I Johns värld.
När jag var färdig och boken var utläst googlade jag fram beskrivningar och vek min första trana.
TACK <3 Anna Ahlund för en helt fantastisk läsupplevelse. Den gjorde mig lycklig och det var den bästa läsupplevelsen på länge, boken kommer följa mig resten av livet och jag kommer vilja läsa om den, om och om igen.
 
5 av 5
 
Tina

Men åh vilken fin recension! Vill så gärna läsa den här, måste nog åka och köpa den imorgon :)

Svar: Hihi ja jag la verkligen ner mitt hjärta i denhär boken! Du måste åka och köpa den :D
Karolina Jonsson

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress